lördag 19 mars 2011

Atta om avstängningen, hoten - och kärleken till AIK: "Klart jag vill tillbaka"

Han hotades, fick bilen sönderslagen och stängdes av från spel.
Ändå brinner Walid Atta för AIK.
- Självklart vill jag tillbaka, säger mittbacken till fotbollskanalen.se.

När det stormade som hårdast kring AIK förra säsongen slungades 24-åringen fram och tillbaka i kastvindarna. På vintern sveptes han till Skåne men avböjde Tom Prahl och Trelleborgs inviter i sista stund. Då ansågs han vara överflödig på Råsunda. Som ett tredjeval.

Men inom några veckor vände allt. Jos Hooiveld blev såld till Skottland och nu hyllades Walid Atta förbehållslöst av Mikael Stahre. Guldtränaren såg en landslagsman i vardande, den tilltänkte ledaren i ett robust svartgult försvar.

Så här i efterhand får vi konstatera att det aldrig blev riktigt så. Visserligen hörde Walid Atta till en av få ljusglimtar under Solnagängets miserabla 2010. Men det var på planen. Utanför den drabbades han av hatkampanjer, skadegörelse - och ett upplevt svek från sin egen arbetsgivare.

- Egentligen har jag dragit ett streck över allt som hände och vill blicka framåt. Men naturligtvis tycker jag att en del personer inom klubben behandlade mig dåligt, att vissa frågor sköttes på ett felaktigt sätt, säger Atta till fotbollskanalen.se.

Schismen med AIK handlade om ett utgående kontrakt, och eskalerade allt mer under våren. När det stod klart att Walid Atta inte tänkte förlänga, fattade klubben ett drastiskt beslut. Han fick inte spela alls. Direktivet till nye bossen Alex Miller var att satsa på folk "som såg en framtid i klubben".

Samtidigt gick det uselt sportsligt för AIK och superettan tornade upp sig som ett allt mer sannolikt scenario. Många menade att Attas petning var orimlig. Laget dalade - och en av de starkaste defensiva krafterna satt inte ens på bänken. Men alla supporterfalanger höll inte med. Walid Atta var girig, hävdade vissa. En "persona non grata".

- Jag har förståelse för att folk var kritiska mot mig. Men om de kände till hela historien skulle de inte tänka så. Jag ville ju stanna i AIK. Hade de kommit till mig tidigare med ett erbjudande, då skulle jag ha förlängt utan att blinka. Jag hade inga som helst planer på att flytta egentligen, säger Walid Atta.

Han förklarar läget som uppstod med ett ointresse från föreningens sida. Länge hade Atta gått och bidat sin tid. Väntat på en inbjudan till förhandlingsbordet. Men ingenting hände. Tvärtom ansåg han att andra truppmedlemmar gick före i hackordningen. Själv hörde han inte ett knyst från ledningen.

- Spela på, så pratar vi i sommar sade de bara. Samtidigt hade alla med utgående kontrakt personliga möten om framtiden. Jorge Ortiz förde en sådan dialog, och Martin Mutumba, med flera. Alla utom jag. Det kändes väldigt märkligt.

Bilden folk fick var att Atta själv bestämt sig för att lämna. Helst som Bosman. Hans förklaringar om strul mellan agenten och AIK hjälpte inte. Delar av supporterskaran talade redan öppet om att "tvinga bort" honom från laget, gärna så snabbt som möjligt.

- Mitt mål var hela tiden att göra rätt för mig vid en transfer, att AIK skulle få ekonomisk ersättning. Men vissa inom klubben, och möjligtvis min gamla agent, hade andra tankar vilket ledde till att allt fördröjdes och det var jag som blev lidande, säger Atta.

Crescendot på osämjan kom en sen natt i augusti. Walid Atta väcktes ur sömnen av ett polispådrag utanför sin lägenhet. Nere på gatan stod hans egen bil, totaldemolerad.

- Det som hände då var inte okej. Ingen ska behöva gå igenom sådana saker. För egen del kunde jag klara det, men när familjen blev inblandad fanns det inget val. Jag insåg att jag måste göra något, säger Atta.

Du bestämde dig för att flytta?
- Ja, men som sagt inte för att jag avskydde AIK på något sätt. Jag blir fortfarande rörd när jag tänker på allt stöd som många av fansen gett mig. Deras varma ord hjälpte mig när det var som svårast. Men i det läget kände jag att jag behövde komma till en ny miljö, få en annan utmaning.

Du verkar inte bitter på AIK som helhet?
- Nej, nej, verkligen inte. Jag är ingen person som går runt och säger att jag älskar alla lag jag kommer till. Efter bara två år blir det inte så djupt. Men du kan tycka om föreningen, den kan få en särskild betydelse för dig. I mitt fall ligger AIK och min moderklubb Gunnilse närmast hjärtat. Tveklöst. Att spela på Råsunda, det finns inget finare. Det är det bästa jag vet. Jag har fortfarande kontakt med kompisarna i AIK, och jag följer noga allt som händer kring klubben och just nu gläds jag åt hockeyframgångarna.

Hur känner du kring att återvända?
- Absolut, det är tanken. Om jag ska till Sverige vill jag till AIK i första hand. Det råder ingen tvekan om att jag vill tillbaka dit och förhoppningsvis till Råsunda.

Vad säger du om 2010 som helhet?
- Klart att det var motigt, men än i dag kommer det fram folk på gatan och muntrar upp en. Sedan kan man få negativa reaktioner också, men inte alls lika många. Och jag har blivit starkare av alltihop, både som spelare och människa.

Numera har Walid Atta lagt problemen bakom sig. Han bor i Kroatien och tillhör Dynamo Zagreb, men är utlånad till talangsektionen Lokomotiv fram till sommaren. Målet är att starta om. Förra året gjorde Atta bara 13 matcher, och på fem säsonger har det blivit ett 50-tal.

- Det är alldeles, alldeles för lite. Därför känns det bra att jag är här nu. Jag bygger upp min fysik och mitt självförtroende och har kommit till ett ställe med den rätta mentaliteten. Det är tufft och jag gillar det. Vad vore meningen med livet om allt gick lätt?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar