AIK och Djurgården spelade 0-0 inför 28 931 åskådare på Råsunda Fotbollstadion. Mohamed Bangura hade AIK:s bästa målchans i den första halvleken, men sköt utanför och på stopptid i den andra halvleken kom Djurgårdens bästa målchans då Ivan Turina svarade för en kvalificerad räddning på en nick efter en vänsterhörna.
AIK ställdes i den allsvenska premiären mot ärkerivalen Djurgårdens IF, inför 28 931 åskådare på Råsunda. En jämn första halvlek med visst övertag för Gnaget slutade mållöst, en lika jämn men lite mer avslagen andra halvlek med visst övertag för Djugården i slutskedet slutade också mållöst. Om 0-0 var rättvist och logiskt? Tveklöst ja.
Matchen inledde som derbyn skall; full fart, mycket kamp och mycket vilja. Bägge lagen pressade motståndarna högt i matchinledningen och lyckades vaska fram varsin bra chans. Djurgården fick den första med dryga minuten spelad när Sebastian Rajalakso fick ett bra skottläge efter en spelvändning, men trots en bra träff gick bollen ett par meter utanför. AIK replikerade tre minuter senare när Martin Mutumba skar in i straffområdet och försökte med ett inspel framför mål, men bollen nådde inte fram till någon medspelare. Skillnaden mellan lagen så långt var att AIK behärskade tekniken och passningsspelet bättre, flera gånger lyckades man manövrera sig igenom motståndarnas press, men Djurgården hade svårt att göra samma sak när man anföll. Däremot hade DIF ett litet övertag i det fysiska spelet särskilt i inledningen, och när AIK tappade tempot i passningsspelet förlorade man också många närkamper.
När matchklockan passerat ungefär en kvart mattades tempot i matchen något. Lagen, framför allt hemmalaget Djurgården, sjönk djupare ner i planen och AIK fick mer tid att bygga ett bollinnehav bakifrån, och man hade här en period av mycket bollinnehav. Däremot hade man svårt att ta sig in i Djurgårdens straffområde, och att få med tillräckligt med folk i anfallsspelet. Ofta tog man sig fram på någon av kanterna, hittade då och då ett fint kombinationsspel, men oftast blev ytorna för små och man hade svårt att hitta spelbara lagkamrater i avslutspositioner. Åt andra hållet försökte Djurgården ta sig fram på spelvändningar, och några gånger hittade man hyfsade skottlägen, men de avgörande lägena fann man inte. Den enda riktigt bra målchansen i första halvlek fick AIK genom Mohamed Bangura efter knappt 34 minuter. Chansen dök upp efter en hörna från höger, en studsande boll hamnade framför fötterna hos Bangura, som fick god tid att sikta in sig, men trots en fin träff på bollen gick skottet strax utanför målet. Minuten innan paus fick Mohamed Bangura ytterligare ett skottläge från straffområdesgränsen, men den här gången gick avslutet över.
Den andra halvleken började temposvagt, ungefär som den första avslutats. I stort var matchen ett långt ställningskrig som började med visst övertag för AIK, men successivt utvecklades till en viss Djurgårdsdominans. Den första chansen i andra halvlek tillföll DIF efter drygt fem minuter, Ivan Turina misslyckades halvt med att boxa iväg en hörna, Kasper Hämäläinen var först på andrabollen och lyfte den mot mål, men Martin Lorentzson stod välplacerad vid stolpen och rensade undan bollen. Fyra minuter senare fick Djurgården ytterligare ett skottläge, nu genom Rajalakso, men Ivan Turina var bra med den gången och fångade skottet. Och överlag var det så målchanserna såg ut, det mesta som hände var just skott utifrån från bägge lagen som ofta var mer eller mindre ofarliga. Ju längre matchen led tappade AIK också energin, lagdelarna gled isär och man började slå långa bollar mot inbytte Teteh Bangura och landsmannen Mohamed. Men de hade ofta svårt att vinna duellerna mot motståndarnas backlinje.
Den andra halvlekens enda riktigt heta chans tillföll logiskt Djurgården. En bra slagen hörna i 93:e nickskarvades i första ytan av Jani Lyyski, men Ivan Turina reagerade blixtsnabbt och fick ut ena handen och parerade ut bollen till en ny hörna. Djurgårdens bästa chans i matchen, och AIK:s tränare Andreas Alm kommenterade det efter matchen med att Djurgården där kvitterade till 1-1 i målchanser. Matchen blev alltså mållös mellan två lag som innan matchen talade mycket om att man ville vinna, men som bägge visade tydligt under matchen att man var väldigt angelägna om att inte förlora. Oavgjort var fullt rättvist, och mållöst fullt logiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar