Rubriken är en mening som just nu för personlig del passar i flera bemärkelser. Visserligen är jag inte en katt och laget inte råttor (eller jo ”gnagare”) men när jag för en gångs skull inte haft möjlighet att följa klubben på nära håll så händer det verkligen saker.
Goran Ljuboljevic in – den var väntad och jag har redan sagt mitt om hans kvaliteter – men resterande bortfall och tillskott, vem trollade fram dem?
Jag börjar med bortfallen, två riktiga AIK-profiler, Bojan Djordjic och Martin Mutumba. Två namn som är synonyma med dagens AIK och säkerligen två av de främsta anledningarna till att resten av Sverige älskar att hata oss så mycket. Bojan som så sent för ett år sen valde att inte lämna AIK för spel i israeliska ligan och Mutumba som förra säsongen sa att bara ett Barca-bud kunde locka honom från AIK. Det är med föregående säsongs facit i hand som det är svårt att förstå att nämnda herrar nu lämnar AIK. Tittar vi däremot till årets säsong har Mutumba egentligen inte fått mycket uträttat (utöver matchen mot Kalmar) och Djordjic har tyvärr mest sett ut att vantrivas i majoriteten av vårens matcher (åtminstone på kanten), med denna säsongs facit i hand känns det alltså inte alls lika förvånande. Lyssnar man till supportrars ord om att två så stora profiler lämnar laget är det ömsom vin och ömsom vatten – ”Mutumba måste vara kvar – Bojan kan gå”, ”Djordjic behövs – inte M9”, ”vi måste ha kvar spelare med hjärta för klubben” och så vidare. Min egen åsikt är att det är bra att låta Mutumba gå då det känns som han står stilla i sin utveckling och jag ser inte att han tar det där ytterligare steget i AIK just nu. Bojan är väl inte heller precis en spelare med utvecklingspotential men jag hade tyckt en höst med Bojan på innermittfältet känts väldigt spännande. Rätt eller inte rätt är en svår fråga och jag tror vi får avvakta med ett svar och en helhetsbedömning tills det hela lagt sig en aning. Tveksamt om denna storm däremot lägger sig inom den närmaste veckan
Samtidigt får AIK in en gammal bekant i form av Robert Åhman-Persson, en kille som besitter ett AIK-hjärta (oavsett tidigare ”fadäser”) och han kan klubben utan och innan. Jag kan däremot medge att jag många gånger med skadeglädje sett hur RÅP inte alls lyckats i Malmö. Däremot har det jag sett av RÅP denna säsong talat ett annat språk, helt plötsligt så har han sett ut lite som en nyckelfigur i MFF:s lagbygge (visserligen har jag bara sett tre MFF-matcher i år). Därför känns det lite förvånande att han nu är tillbaka i AIK när han för en gångs skull verkade vara på gång i Skåneklubben. AIK och MFF spelar såklart väldigt olika men RÅP känns som en sådan där spelare som fungerar som bolluppsamlare i de flesta spelsystem. Hur som helst ett väldigt spännande nyförvärv.
Så till det nyförvärv som jag tycker känns allra mest spännande – Helgi Danielsson. När Helgi spelade i Elfsborg var han en sådan där spelare som jag verkligen hatade som motståndare. Han gav aldrig upp och kämpade riktigt förtjänstfullt, ett helt okej skott (som alla islänningar), stark och lite av en speedkula. Jag tror att om frågar vi Magnus Haglund om Danielssons kvaliteter så svarar han antagligen något så tråkigt som ”man vet vad man får av Helgi”, osexigt men effektivt skulle jag säga. Inte lika spektakulär som Mutumba men han håller ändå minst samma nivå och framför allt en jämnare nivå.
Dessutom kommer Admir Catovic in, något som jag och Charlee pratade om redan i början på juni. Därtill kommer C-H Jagne som i alla fall tills vidare ser ut att vara en del av höstens AIK (men känslan är att vi inte hört det sista där). Gällande Catovic så har han i alla fall i träningar med AIK under våren imponerat och jag tror definitivt han har kvaliteter för allsvenskan, sen är det upp till honom att bevisa att de kvaliteterna räcker för en plats i truppen och för att göra en starkare insats än under hans senaste AIK-sejour.
Till sist även några korta ord om Alex Miller som jag inte haft den äran att se i aktion ännu. Det enda jag hunnit med så här långt är att sätta mig in i Millers ”track record”. Ett litet mönster som jag ser i Millers CV är att han har ett antal erfarenheter från att komma in i klubbar under tuffare perioder – en egenskap som han definitivt borde ha nytta av i dagens AIK. Det är väl just också för hans erfarenheter och hans rutin som han blivit värvad, så det känns bra. Att han dessutom har en hel del erfarenhet från europacupspel känns också väldigt nyttigt. Sen vet inte jag hur långsiktig satsningen på Miller som huvudtränare är, som supporter vill jag såklart se att han tar AIK upp mot toppen igen och håller dem där för ett tag. Första provet för Miller blir att föra AIK vidare i Svenska Cupen om exakt en vecka mot Ängelholm. Kanske inte det enklaste provet, men det handlar om en klubb från en lägre division och på så sätt en mjukstart (även om jag i tidigare höjt ett varningens finger för ÄFF – som just ikväll slagit Norrköping med 1-0 på bortaplan). Jag själv åker ner till Ängelholm på fredag och ska på plats försöka ge en liverapportering från måndagens match här på Blackbeat så följ oss då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar